Jag vet inte riktigt, men det känns som att jag är på väg in i min depp period som jag var i innan sommarn, innan jag åkte över till Finland.. Jag mådde jätte bra av att vara där och kände mig stark när jag kom tillbaka... Jag har haft det skiiit kul på jobbet dom här veckorna som jag jobbat, det har gått i ett kick!! Men nu kommer motgångarna på löpande band =( Det har varit ganska streesigt på jobbet, mycke ungar vilket leder till höd ljud nivå, känner redan att mitt tålamod är down under, telefoner pajjar, bilen gick inte igenom den släpte ut för mycket onyttigheter för miljön, vet inte om det kan ha att göra med när avgassystemet byttes.. Just  nu känns det som att jag bara går runt med stans huvudvärk.. Dagar då man är ensam och man inte har något planerat, känns det som att man inte har några vänner här runt mig, dom underbara man har jobbar eller såklart har bättre för sig eller bor för långt bort.. =( Hm, nje men det är faktist sant, sen kommer det säkert att komma att man kan komma till när å kära typ min familj lr släkt men det är inte alltid samma sak, ibland vill man faktist vara med helt andra.. Ta inte illa upp, ni förstår vad jag menar.. Nu när jag har hittat någon som jag verkligen skulle vilja lära känna mera, fegar man ur, man vill så gärna men det tar stopp, er som jag berättat för förstår nog varför, men vad fan har man å förlora egentligen?? Hm, ta dig i kragen nu Sofie!! Men hur ska man lägga upp saker å ting, man har sabbat så mycket så många gånger å vill inte såra varken mig eller andra.. Jaja Nu fick ni ett lite dystert inlägg från mig, but I'll be back, när jag orkar..

Hörs å ses